Vi träffades tack vare hästintresset där Aja var min (Kaj) första ridlärare. Vi är båda uppvuxna med hundar - Aja med boxer och jag med släthårig foxterrier. Vår första gemensamma hund var en Golden Retriever som hette Ceasar. Vi tog över honom från en familj då han var ca 2 år. Vid den tiden bodde vi på Sunds Gård på Värmdö, där vi hade hästar, både egna och inhyrda. En av de som hyrde stallplats var Kristina Gunnarsdotter. Hon födde då upp borderterrier under kennelnamnet Urax. Vi kom att ha hand om hennes äldsta tik, Grima, som vi sedan tog över och hade med oss, när vi flyttade till Karlstad 1981-82. Vår första borderterriervalp kom 1983 och var Urax Gopis som kom att bli stammor för kenneln.
Vårt kennelnamn Bordrocks registrerades 1985. Vår första "egna" tik var Bordrocks Ninni som blev Se, No och Int Uch. En underbar hund med mycket stolthet. Kenneln har haft många valpkullar och många valpar har haft stora framgångar som exv Kunniga Cenna, Bess'Annie, Beda Jokersson, Lizz'Bertil (Berra), Dark Nesse, Elton m fl.. Många av våra borderterrier har använts i aktiv jakt med stora framgångar. Bordrocks borderterriers/-linjer finns förutom i Sverige även i Norge, Finland, USA(Kalifornien), Nya Zealand, Austrralien och på Hawai. Fram till 2007 kom det att bli 194 valpar av borderterrier från kennel Bordrocks.
Så småningom började vi att se oss om efter en något större ras som komplement till våra borderterrier. Vi fastnade till slut för Stabijhoun och 2005 beställde vi vår första stabijvalp av Mona Edén på kennel Åhlskogen's. Valparna skulle heta på G, varför det fick bli Grima, precis som vår första borderterrier.
Vi har under åren 2009-2019 haft 6 valpkullar av Stabijhoun, 3 efter Grima, 2 efter Ellen och 1 efter Flaxa. Vi har tagit det lugnt med uppfödningen för att vi velat lära känna rasen, se hur avkommorna utvecklas och för att kunna utvärdera avelsarbetet inom rasen.
Från första kullen behöll vi Molly. En härlig tik med fantastisk mentalitet. Tyvärr har hon en c-höft varför vi inte använt henne i aveln. Från andra kullen behöll vi Diva, en jättemysig tik. Hela den kullen var väldigt jämn i typ med bra exteriör och god mentalitet. Diva har tyvärr inte velat låta sig paras. Douglas och Domino är två hannar i den kullen som visat bra resultat i utställningsringen och tränats framgångsrikt inom jakt, främst på fågel. Douglas, som vi har avelsrätt på, är viltspårchampion, har pris i unghundsklass på jaktprov och tränas nu för öppenklassen. Douglas används även i praktisk jakt som eftersökshund på älg och drev på rådjur. Under 2020 visade han sig vara väldigt bra på skogsfågel och ägaren fällde ett bra antal för honom.
Även den tredje kullens valpar har visat på mycket bra mentalitet men är exteriört av lite olika typer. Ur den tredje kullen har vi haft avelsrätt på Ellen (Vinnie) dvs vi har haft rätt till valpkull från henne och hon har nu haft två valpkullar. Ellen har även hon mycket bra utställningsresultat, är viltspårchampion, har klarat eftersöksgrenarna i unghundsklass, genomfört fältprov, men inte gått till pris.
2014 parade Douglas en tik på Åland, Erica Nordbergs (kennel Dream Track) Kraaybell*s Blixtra af Boken. Ur den kullen har vi behållit Dream Track Oversea to Bordrocks (Ovsi). En helt underbar hund med mycket framåtanda, stort jaktintresse, god exteriör och en fantastisk mentalitet. Redan före ett års ålder var hon placerad 3:a bästa tik, med CK, på internationell utställning, hade klarat eftersöksgrenarna i unghundsklass på sitt första försök med hög poäng, även klarat fältprovet på första försöket med hög poäng och fick ett andra pris och var därmed godkänd i unghundsklassen. Att hon inte fick ett förstapris på fält berodde på att jaktivern var större än lydnaden.
Så med henne arbetas det nu vidare med lydnad och apportering - ett arbete som alltid behövs för att förbättra och för att hålla aktuellt.
Arbetet med våra stabijer har så här långt varit enormt roligt och stimulerande. Visst kan dom ibland verka lite stöniga, ibland kan någon vara lite reserverad mot nya människor, men dom är samtidigt mycket lättlärda, lyhörda, mysgoa, vänliga mot människor såväl små som stora, och vänliga mot andra hundar. En stor hund som ändå inte är STOR. Det är lätt att fastna för en stabij, många tycker det är en vacker hund, men det är också en hundras som kan behöva en fast hand och som mår bra av att få arbeta/aktiveras.
För oss är det viktigt att i aveln sträva efter att få fram hundar som stämmer överens med den rasstandard som finns, att hundarna har en mycket god mentalitet, att de är friska och sunda, och att i aveln inte använda individer som kan ha ärftliga defekter. Stabijhoun är en mycket trevlig sällskapshund, men som även kan användas som en bra och noggrann jakthund och vi vill därför sträva efter att om möjligt använda jaktmeriterade individer i vårt avelsarbete.